Det er ikke alltid så langt unna
Stor økning av HIV i Sverige var en av overskriftene i Aftenposten i dag. En stor overskrift på en liten artikkel om en sak som er viktig. Tallet på HIV-smittete i Sverige økte dramatisk i 2007. Sannsynligvis er så mange som 500 blitt smittet i løpet av fjoråret. Til sammenligning var det registrert 189 nye tilfeller av HIV i Norge frem til november i fjor, mot 221 året før. Skal vi føle oss trygge da? Det er jo nedgang, og nordmenn flest kjenner jo godt til HIV og hvordan det smitter.
Men det gjør svenskene også. Claes Herlitz er helseforsker og har forsket på svenskenes oppfatning av HIV. Han sier at: "Kunskaperna är goda. De flesta vet hur hiv sprids. Däremot har rädslan minskat betydligt och engagemanget har bleknat hos allmänheten".
Sören Juvas fra RFSL sier dette: "Du ser inte konsekvenserna av hiv i Sverige på samma sätt som för 20 år sedan. När medicinerna kom har det blivit avpersonifierat, upplevelsen hos ansvariga är att man har löst frågan. Det man glömmer bort är att preventionen är något man ser effekten av när man drar tillbaka resurserna och de effekterna ser vi i dag".
Dette kan vi også kjenne oss igjen i. Skrekkhistoriene er borte fra media. Kondomkampanjene er over. AIDS blir ikke lenger sett på som en trussel - det finnes jo en medisin. Man beskytter seg ikke mot det man ikke oppfatter som en trussel. Kondombruk er på lavnivå siden før HIV ble oppdaget på 80-tallet. Siden midten av 90-tallet har det vært en jevn stigning i antall klamydiatilfeller, noe som jo er et resultat av lav kondombruk.
Scenarioet fra Sverige er nært både geografisk og når det gjelder sannsynlighet. Dette kan godt skje også her. HIV er ikke bare i Afrika. Det er ikke alltid så langt unna.
